Fru Eva Johansson som var i 60 årsåldern bodde tillsammans med sin man på Rådhusesplanaden i Umeå. Då detta kom att utspela sig vistades hennes make i parets sommarstuga.
Fru Johansson hade en systerdotter boende i samma stad. Därför kom hennes yngre syster ibland och hälsade på henne.
Tisdagen den 17 juli hade systrarna bestämt att träffas tidigt på morgonen i Järnvägsallén och ha det litet trevligt tillsammans. Systern väntade på fru Johansson men hon kom aldrig.
Hon beslöt därför att gå hem till henne. Där var det ingen som öppnade. Inte svarade hon heller i telefonen när systern ringde.
När hon återigen ringde på dörren vid 8.30-tiden tyckte hon sig höra ett tassande ljud inifrån lägenheten. Hon tog detta för inbillning.
Följande dag, den 18 juli, vid 12.00-tiden ringde hon ånyo på dörren med samma resultat. Systern började då ana oråd. Tillsammans med fastighetsskötaren tog de sig in i lägenheten.
I sovrummet på sin säng låg fru Johansson halvnaken. Det var fullt med blod i sängen och på hennes kropp. Hon hade blivit tillfogad ett antal knivhugg i hjärttrakten och mellangärdet. Hennes ansikte hade också svullnat upp. Ena ögat hade murats igen efter ett flertal kraftiga slag. Dessa hade utdelats med något hårt föremål.
Polisen larmades omedelbart. Den mördade kvinnans make kunde uppvisa ett fullgott alibi. Han kom att snabbt avfärdas från listan över misstänkta.
Fru Johansson hade varit en pedantisk kvinna och höll en perfekt ordning i hemmet. Det som störde bilden var förorsakade av mördaren. Bland annat hittades en broschyr från en religiös sekt, en katalog från en konstutställning samt en EPA-plastkasse. Dessa låg slängda på diskbänken. Fru Johansson skulle säkert inte ha låtit dessa föremål legat kvar där.
Katalogen för konstutställningen hade delats ut av konstnären personligen under tiden den 14-23 juli.
Ett vittne berättade att hon sett en person som troligtvis hade varit Eva Johansson. Hon hade sett henne stå och tala med en man i 35 årsåldern kl. 07.45 tisdagen den 17 juli. I handen hade denne man hållit en plastkasse.
Konstnären berättade att han på morgonen den 17 juli hade uppehållit sig i Rådhusparken, i närheten av där den mördade kvinnan hade bott.
Ett stort antal vittnen hördes och det framkom att denna katalog hade till sist hamnat hos en 31 årig man som bar på en EPA-kasse som var berusad. Mannen hade två bekanta som hade omhändertagits för fylleri i Rådhusparken kl. 7.45 denna tisdag. 31 åringen hade då varit närvarande.
Den 15 augusti 1971 greps 31 åringen och fördes till kriminalen för förhör.
Han ställde sig först helt frågande till deras frågor. Efter hand klarnade dock hans minne. Han medgav att han hade vistats i Rådhusparken vid den aktuella tiden. Han var osäker på när han hade erhållit denna konstkatalog. Det kunde ha varit den 17 juli.
Den funna EPA-kassen som hade hittats i offrets lägenhet, hade polisen säkrat 31 åringens fingeravtryck på. Detta visste han inte om. Han hade enligt egen utsago kastat denna på marken när han sålde en flaska sprit till en man. Kunden skulle då ha plockat upp denna kasse.
Han förnekade på det bestämdaste att han hade följt med offret upp i hennes lägenhet. Hur kunde då den här kassen som hade hans fingeravtryck kunnat hamna där?
Efter förhöret anhölls mannen som skäligen misstänkt för mordet. Vid kontroll av den anhållnes förflutna framkom det något anmärkningsvärt. Innan han kom till Umeå hade han avtjänat ett långvarigt fängelsestraff. Detta straff var för dråp på en man som hade gjort sexuella närmanden mot den anhållne.
När den misstänkte fick reda på angående fingeravtrycken i lägenheten erkände han. Under morddagen hade han varit kraftigt berusad och blivit illamående. En kvinna kom då och frågade hur han mådde. Han hade då svarat henne att han hade tänkt att lägga sig bland några buskar för att vila.
Hon hade då föreslagit att han skulle följa med henne hem vilket han gjorde. Väl i lägenheten han hon visat honom på en säng där han kunde ligga. Han somnade efter en stund.
Efter ett tag hade han vaknat av att kvinnan började göra sexuella närmanden. Han hade blivit rasande och riktade då ett knytnävsslag mot hennes ansikte. Hon föll då ner i sängen och blev liggande.
Därefter hade han hämtat en förskärare i kökslådan som han hade huggit henne med. Han lämnade lägenheten i panik. Efter en stund upptäckte han att han fortfarande höll mordvapnet i sin hand. Han kastade ifrån sig kniven vid en järnvägsviadukt varefter han gick hem till sig. Mordvapnet kom sedermera att hittas och identifierades av offrets make.
31 åringen åtalades och fick genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Denna visade en psykisk abnormitet som kunde betecknas som ren sinnessjukdom.
Dubbelmördaren kom att dömas till mordet på Eva Johansson av tingsrätten i Umeå till sluten psykiatrisk vård.