Den ca 31 årige handlaren Herman Teodor Amilon kom torsdagen den 15 augusti 1901 att rånmördas.
Detta kom att ske i mördarens bostad Klippan vid Danvikstull. Egentligen var Klippan inte ett bostadshus utan snarare en lada rest på en hög bergknalle. På andra våningen fanns två rum som han bland annat använde som bostad.
Söndagen den 18 augusti 1901 vände sig fru Johanna Lovisa Amilon till en polisstation på Söder och anmälde honom sin make som försvunnen. Hon bodde med sin nu försvunne make på Skånegatan 79 A. Hon var orolig för honom eftersom han hade varit försvunnen i tre dagar.
Herman Amilon hade observerats i sin handelsbod på Nytorgsgatan 31. Senare under samma dag han också observerats tillsammans med en gammal skolkamrat.
Då maken inte kom hem på torsdagskvällen begav hon sig hem till denne. Detta var 31 årige f.d. sjömannen Fredrik Gustaf Emanuel Hansén. Han bodde i Klippan, Danvikstull tillsammans med en änka samt två bitska S:t Bernhardshundar.
Hansén hade blivit mycket förvånad över hennes besök berättade fru Amilon för polisen. Han hade klargjort för henne att han hade skilts från hennes make redan på torsdagaseftermiddagen. De hade då gjort sällskap till en krog vid Mälartorget i Gamla Stan. Därefter hade inte Hansén sett honom.
Gustaf Hansén blev omedelbart en intressant person ur polisens synvinkel. Han hade flyttat in i Klippan bara en månad tidigare. Han verkade ha fört ett mycket äventyrligt liv på de stora haven.
Den misstänkte kallades till förhör och vitsordade vad fru Amilon sagt. På krogen vid Mälartorget hade se supit redigt. Det fanns inga restriktioner på den tiden.
Fastän poliserna gick mycket grundligt tillväga och antecknade allt som Hansén berättade, så kunde det inte bevisa att det förelåg något brott. Därför var man tvungen att släppa honom.
Den frigivne firade sin nyvunna frihet ordentligt tillsammans med änkan som han bodde tillsammans med. När paret glada i hågen gick förbi Amilons handelsbod såg de fru Amilon där. De passade då på att skälla ut henne för att hon hade kommit med falska beskyllningar.
Även om polisen tillfälligt kört fast var det andra som inte gav upp hoppet om att finna den försvunne. En bror till honom, Handelsbiträdet Ernst Amilon, fick hjälp av några vänner med draggningar i Hammarbysjön.
Söndagen den 25 augusti satte de fyra männen igång med draggningar i två roddbåtar. Dragglinorna lät de löpa efter stranden längs Sickla.
De hade snabb framgång. En av dem, snickaren Johan Andersson, plötsligt fick napp. Vid Hammarbysjöns södra strand, alldeles i vattenkanten mitt för en byggnad som hörde till Hammarby gård, högg det till.
I närheten av Wermdöbryggan upptäckte de en koffertliknande tunna, vars bottnar var urtagna och förspikade med säckväv. I denna låg en död människa.
Polisen alarmerades och det kunde omgående konstateras att det var den försvunne handlaren. Den döda kroppen hade brutits sönder och vikts ihop litet hur som helst.
Hans klocka, ringar och pengar saknades. I huvudet fanns två stora krossår, ett baktill över hjässan och ett som löpte över näsan och högra delen av hans ansikte. Tungan var dubbelvikt i munnen. Kroppen hade vikts och var så hårt pressad mot tunnans runda vägg, så att den inte kunde falla ur.
Som sänke hade mördaren använt åtta stora stenar, en tegelsten samt en bit järnvägsräls. Detta hade ändå inte hjälpt. Tunnan hade drivit i land där den kom att upptäckas.
Återigen blev intresset stort för Gustaf Hansén. Han hämtades ånyo in till förhör. Så snart ryktet om att Amilon hade hittats död hade Hansén försvunnit från sin lada.
Han hittades senare hemma hos en bror boende vid Östermalmstorg. Första förhöret med den misstänkte hölls enligt den tidens något makabra polisrutin i bårhuset. Detta besvärade honom inte det minsta när han fick se sin gamle skolkamrat och barndomsväns lik.
Hansén togs i förvar. En blodig handyxa hittades hans bostad. Hårstråna som fanns kvar på denna visade sig vara Amilons. Dessutom kunde det bevisas att den upphittade tunnan hade ursprungligen köpts av den misstänkte mördaren.
Han fortsatte hårdnackat att neka och skyllde istället på en okänd sjöman som han kallade Charles Nilsen. Denne kunde aldrig påträffas och var helt okänd för alla som blev tillfrågade.
För att få honom att mjukna och bekänna fick Hansén läsa högt ur ett referat om Amilons begravning i en tidning. Han blev inte mjukare av det.
Den 14 juni 1902 dömdes Hansén mot sitt nekande till döden. Detta är något mycket unikt för svenskt rättsväsende. Hovrätten fastställde domen den 9 oktober samma år.
Den 24 april 1903 ändrade Högsta domstolen dödsstraffet till livstids straffarbete.
Endast fyra år senare, den 16 augusti 1907, avled Gustaf Hansén på Långholmen, 37 år gammal.
Han kom aldrig att erkänna mordet på sin gamle barndomsvän handlanden Herman Amilon.
Pingback: Svenska Mordkartan berättar om över 100 år gammalt mord på Danviksklippan | Konstantin Irina - gamla historier & guide till Västra Sicklaön
Hej! Herman Amilon var bara 26 år född 1875. Han var gift med min mormors syster Alda Lovisa Johanna född 1877. Hon hade ett barn med sig i äktenskapet med Amilon, en pojke född 1896 som hette Frans August som dog redan i december 1901.
Min mormor och hennes föräldrar och syskon levde bland de fattiga på många adresser i Katarina. Det som förvånar mig är att Amilon som hade det bra ställt fattade tycke för Alda Lovisa och tom adopterade pojken.
Respons 2, rad 6:
Det ska stå ettriga, inte ättriga