Kloroformmordet på “Kickan” Granell, Stockholm, 1965.

18 åriga läkarsekreteraren Eva Marianne “Kickan” Granell kom att mördas natten mot måndagen den 26 juli 1965.

Detta kom att ske i hennes och föräldrarnas bostad på Söndagsvägen 88 i förorten Hökarängen.

Måndagen den 26 juli lovade en väninna att ringa och väcka fröken Granell. Tyvärr glömde hon av detta och på så sätt fick gärningsmannen åtminstone  30 timmars extra försprång.

På tisdag eftermiddag den 27 juli blev hennes pojkvän fundersam över varför hon inte har hört av sig. Han ringde hem till henne men ingen svarar.

Fröken Granells föräldrar hade varit bortresta sedan den 3 juli. När hon återkommer den 25 juli, efter att ha varit på semester i Spanien, är föräldrarna fortfarande bortresta.

Vid 18.00-tiden kommer pojkvännen och hans bror hem till “Kickan”. På Söndagsvägen 86 står hennes väninna i ett fönster och frågar dem “Är hon hemma?” De svarar då att de skulle se efter.

Pojkvännen har ingen nyckel till familjen Granells radhus. När han känner på altandörren så står denna olåst! Besynnerligt! Altandörren står halvöppen. Denna dörr kan ha stått på detta sätt ända sedan den 3 juli.

När de stiger in känner de båda en obehaglig stark sötaktig lukt. De går först till “Kickans” rum. Hennes säng står orörd.

Det är den äldre brodern som upptäcker henne. Hon hade lagt sig för att sova i moderns säng i föräldrarnas sovrum. Hon är alldeles blå i ansiktet. Han förstår genast att hon är död.

Hon hittades liggande naken med två filtar och lakan över sig. Offret sov aldrig naken. Kabeln till telefonen var avskuren.

Gärningsmannen greps onsdagen den 22 september 1965 och anhölls samma dag. Mannen var en  24 årig österrikare från Wien. Han kom till Stockholm i januari 1963. Han får i februari 1964 ett mera stadigvarande arbete som diskplockare på en restaurant på Nybrogatan.

Han nekade hela tiden under förhören. Enda chansen var överbevisning.

Den 2 juni 1965 kom han att bosätta sig på Söndagsvägen och blev på så sätt granne med familjen Granell. Han bor inackorderad i ett radhus av exakt samma typ som deras. Hans lya i övre etaget motsvarar hennes flickrum.

Han hade alltid haft svårt att få kontakter med det motsatta könet och hade aldrig varit tillsammans med en flicka. Prostituerade hade han aldrig besökt för han hatade Stockholmsflickorna. “De är som automater, ekonomiskt beräknande” menade han. Sin första kyss erhåller han den 9 september.

I domen i december 1965 meddelade bl.a. Stockholms rådhusrätt att den misstänkte blev frikänd. Fri blir ha ändå inte. Han ansågs vara i trängande behov av vård och överfördes till ett psykiatriskt sjukhus.

Åklagaren överklagade domen till Svea hovrätt. I maj 1966 beslöt de om en stor sinnesundersökning. Den häktade betecknades som latent farlig – en paranoid form av schizofreni.

Enligt domslutet den 21 december 1966 förklarades han skyldig men skulle som straffri omhändertagas på sjukhus och sedan utvisas ur riket.

Hovrättens dom kom att bekräftas och förbli slutgiltig genom att Högsta domstolen inte tog upp målet till prövning.

Nyhets- och bildlänk:

https://www.flashback.org/t1709927

 

 

2 Replies to “Kloroformmordet på “Kickan” Granell, Stockholm, 1965.”

  1. Pingback: Kloroformmordet 1965: gärningsmannen pratar ut i Fib aktuellt | Herrtidning

  2. Pingback: Testade mina fördomar om det påstådda invandrarvåldet – Kloroformmordet 1965 | Peter Harold – Skrivarens blogg

Leave a Reply