Mordet i Mercedesbilen, Stockholm, 1988.

Den 20 februari 1988 kl. 15.50 stannade en 42 årig advokat och fastighetsägare sin Mercedes Benz  utanför Barrstigen 2 i Stockholmsförorten Bromma.
Fastighetsägaren skulle tala med en av hyresgästerna som var en 32 årig sjukpensionär. Flera gånger hade de andra hyresgästerna ringt till sin hyresvärd och klagat över den vidriga lukt som kom från 32 åringens lägenhet.
När advokaten ringde på så öppnade hyresgästen. Han sa till honom att om det inte blev någon bättring, så skulle advokaten höra av sig till Hälsovårdsnämnden.
Därefter begav han sig i riktning mot sin bil som stod parkerad på andra sidan gatan med motorn på tomgång. Efter bara några meter kom hyresgästen barfota rusande efter honom. Denne flög då på advokaten bakifrån. Han tog sedan ett strypgrepp på värden som hade fått sina glasögon avslagna.
När värden försökte slingra sig ur strypgreppet tog hyresgästen av honom  kavajen och en pullover varvid han blev liggeande på rygg på gatan endast klädd i byxor och skjorta. Till sist lyckades den förskrämde mannen rusa därifrån.
Han kom fram till en korvkiosk. En Volkswagensbuss stannade och frågade om han behövde hjälp. I den satt två män, M. och B., som var på väg till en sopstation.
Advokaten i den sönderrivna, smutsiga skjortan förklarade vad som hade hänt och pekade på sin Mercedes på Barrstigen. Utan glasögon såg han dåligt men tyckte sig se sin antagonist sjukpensionären försvinna in i fastigheten.
Minibussens förare, M., sa till advokaten att hoppa in och värma sig, vilket han också gjorde. Inne minibussen berättade han vidare att hans bil var olåst och att han hade en portfölj innehållande 10 000 kronor liggande på framsätet.
M. sa då till honom att de tillsammans skulle åka och hämta portföljen. Ca 25 meter från Mercedesen stannade M. bussen bakom advokatens bil. Denne var fortfarande livrädd och vågade inte närma sig sin bil.
M. beslöt då att själv hämta portföljen. Precis då han hade öppnat dörren till passagerarsätet och greppat den värdefulla portföljen hörde han ett rop. Därefter fick han en våldsam knuff i ryggen och hamnade på magen i framsätet. Förföljaren slängde sig över honom.
M. hann säkerligen inte tänka mycket innan han kände en våldsam smärta i halsen. Därefter blev allt svart.
Advokaten och B., den andre mannen i minibussen, hade sett överfallet och rusade ut. De såg M:s ben sticka ut ur bilen.
Advokaten såg då på så nära håll att det var hans hyresgäst som fanns i närheten. Han fick återigen en chock, släppte offrets ben och sprang ut på Drottningholmsvägen.
En taxichaufför stannade sin bil. Advokaten berättade om ett rånöverfall. Chauffören larmade då polisen över taxiradion.
När de kom fram till minibussen berättade B. att hans kamrat M. låg i Mercedesen med halsen avskuren. Mördaren hade springande försvunnit in i fastigheten.
Någon minut senare kom två radiobilar. Efter att advokaten hade berättat vad som hade hänt sprang två poliser in i fastigheten Barrstigen 2.
Ambulansens sjukvårdare observerade att M. var död. Den döde höll i advokatens svarta portfölj. Det såg ut som ett slaktrum i bilen. Blod hade sprutat upp i taket och på vindrutan.
Till sist kom gärningsmannen ut från sin lägenhet till de väntande poliserna. Han försågs med handfängsel och fördes ner till en radiobil.
Den 32 årige hyresgästen erkände omedelbart dådet. Nästa morgon upprepade han sitt erkännande. Mördaren hade känt sig provocerad av advokaten när denne hade hotat med Hälsovårdsnämnden.
Advokatens jacka och glasögon var försvunna. Kavajen och glasögonen hade mördaren slängt ned i sopnedkastet berättade han. Först hade han brutit sönder glasögonen. I kavajens ena ficka hade det funnits viktiga banknycklar. Dessa hade han spolat ned på toaletten.
Mördaren berättade vidare att han återigen hade blivit arg när han såg M. gå in i bilen. Han hade återigen rusat ut med en kniv i handen. Gärningsmannen hade huggit honom en gång. Mordvapnet hittades på bilens golv som var en finsk jaktkniv.
På bilens golv hittades också gärningsmannens glasögon. Han tackade polisen för att de hade tagit vara på dem samt rengjort dem.
Lägenheten var det värsta polisteknikerna hade sett. I rummet stod en större hink fylld med gammal urin. Troligtvis flera år gammal. Toaletten var obrukbar.
Advokatens viktiga nycklar kom aldrig att påträffas.
Vansinnesdådet kom att utföras i korsningen Barrstigen och Sunnanstigen.
Domstolen hade här en lätt uppgift. Mördaren var sjukpensionerad på grund av mentala själ. Domen kunde bara bli en. Sluten psykiatrisk vård.
Advokatens kavaj och glasögon påträffades senare i en sopcontainer i källaren. Glasögonen var märkvärdigt nog hela.

One Reply to “Mordet i Mercedesbilen, Stockholm, 1988.”

Kommentera