Strax efter kl. 10.00 den 19 november ringde en taxiägare i Olofström till statspolisen i Karlskrona. Han berättade, att hans chaufför den 31 årige Nils Nilsson hade saknats efter att vid 21.00-tiden dagen innan, efter en körning ut till skogsarbetareförläggningen i Gillesnäs mellan Ronneby och Karlshamn.
Knappt två timmar senare hittades den saknade chaufförens kropp. Denna låg exakt 112 meter från bilen gömd under några unggranar. Huvudet var blodigt. Det fanns också blodspår i bilen. Denna stod i ett vägskäl nedanför förläggningen.
Omedelbart blev en skogsarbetare, hemmahörande i Svängsta, som arbetade på förläggningen misstänkt.
Arbetskamraterna till den misstänkte kunde berätta att han hade kommit hem till förläggningen vid 03.00-tiden den 19 november. Han ville ha hjälp med att starta en bil. Ingen var emellertid villig att hjälpa honom. Enligt egen utsago hade han lånat bilen i Olofström. Den misstänkte hade också berättat att han hade tänkt att sluta med huggarjobbet i Gillesnäs eftersom han hade fått ett annat.
Han gick vid 04.00-tiden men återkom vid 06.00-tiden. Vid det senare besöket hade han passat på att stjäla en hatt från en av sina arbetskamrater.
Arbetskamraten som hade blivit bestulen på sin hatt hade mera att berätta. När han diskade upp märkte han att en dolk som den misstänkte brukade använda vid måltiderna saknades. Den misstänkte ansågs av arbetskamraterna som skrytsam och skrävlande och att han hade druckit upp deras mjölk.
Utredarna ringde upp den försvunne skogsarbetarens f.d. fästmö i Olofström. Hon hade sett honom den 9 november. Hon hade då gjort slut med honom och ville inte ha något mera att göra med honom. Han hade då hotat henne med en dolk.
Tidigt på morgonen den 19 november hade han ringt upp henne. Han hade då pratat en massa strunt och varit allmänt otrevlig.
Mordet på den 31 årige chauffören hade förövats under tisdag kväll den 18 november.
Tidigt på morgonen den 20 november anträffades den efterlyste i en lada, liggande gömd i höet. Polismänen avvisiterade honom. De hittade en slidkniv, fäst vid bältet.
Han fördes sedan direkt till polisstationen i Olofström. Under det första förhöret erkände han omedelbart mordet på chauffören. Han nekade till att det hade varit hans avsikt att döda honom. Anledningen var att han ville komma över dennes bil. Han ville ut och roa sig med den. Efter mordet stal han även 18-19 kronor i silver från den mördade.
Den 27 november hölls ett sista, kompletterande förhör med mördaren. Han medgav då att det var han som hade stulit hatten i skogsbaracken.
Den 9 december hölls första rättegången mot honom. Därefter skickades han på sinnesundersökning.
Inte förrän den 11 maj 1942 togs målet upp till slutlig behandling. Domen förklarade honom skyldig till mord, men konstaterade, med stöd av läkarintyget, att han inte var mottaglig för straff.
Han kom att bli förklarad som “femfemma” (5:5) och var i behov av vård på sinnessjukhus.