Rånmordet på K.H. Svensson, begånget av B.V. Poukka, Nacka, 1925.

Taxichauffören och flerbarnspappan 28 årige Karl Hugo Svensson från Ulvsunda kom att mördas natten mot torsdagen den 24 september 1925.

Detta kom att ske i hans taxibil. Vid 14.00-tiden på torsdagen hittades taxichaufförens döda kropp, liggande vid en dikeskant på vägen mellan Skarpnäck och Nacka intill Söderbysjön. Endast några kilometer från Nacka kvarn. Bilen hade hittats tidigare övergiven i Kummelsnäs, 1½ mil från den nedblodade vägkanten.

Svensson var chaufför för taxibolaget Lillebil och detta var bolagets bil nr. 50. Registreringsnumret var A 4329.

Fodret i chaufför Svenssons ena innerficka på rocken var utdraget. Vare sig hans plånbok eller portmonnä fanns kvar. Det enda som hittades var ett fickur och en pennkniv.

Han hade skjutits inne i bilen. Mordvapnet var en 6,35 millimeters pistol, Ermua 1924. Det var en spansk pistol som inte såldes i Sverige men väl i Finland.

Efter tag kom ett par personer att hamna under polisens lupp. Dessa kallade sig för Oskar Drygg och Bengt Jönsson och kom från Finland. De båda finnarna hade bott på Hotell Continental på Vasagatan.

Först fick polisen tag på Drygg som då bodde på ett litet hotell i Klara. Bakom namnet Drygg dolde sig Väinö Viljander en i Finland känd ficktjuv och slagskämpe. Han hade inte mindre än sex fängelsevistelser bakom sig. Hos Viljander hittade man också en pistol men kalibern var en annan.

Viljander hade ingen möjlighet att neka till att han hade kallat sig för Drygg. Dessutom blev han tvungen att tala om vem som dolde sig bakom namnet Jönsson. Detta var den dryga 30 årige Bruno Valfrid Poukka från Tavastehus i Finland.

Denne man kom sedermera att bli mycket omtalad. Poukka var inte heller främmande fängelseinteriörerna. Det var under en tids vistelse bakom lås och bom som han hade lärt känna Viljander.

Viljander kom med en mycket viktig upplysning. Strax efter mordet på Svensson hade Poukka åkt till Göteborg. Göteborgspolisen satte till alla klutar och efter intensiva spaningar kunde Poukka gripas där. Han förhördes och fördes sedan till Stockholm.

Det ovan nämnda vapnet hade vid tillfället för mordet tillhört Poukka. Han nekade hela tiden. Istället angav han Viljander som inte misstänktes för att ha haft med själva mordet att göra. Viljander bad Poukka att erkänna men han fortsatte envist sitt nekande.

Först den 16 januari 1926 föll Poukka till föga och erkände. Detta efter ett telegram som hans fästmö hade skickat från New York , det var henne han hade sagt adjö till under sitt besök i Göteborg . Hon berättade att Poukka hade erkänt för henne att han hade begått mordet. Han hade inte kunnat bära bördan ensam.

Poukka erkände för sin advokat, men han framhöll att det skett “på uppmaning av Viljander”. Därefter hade de båda tillsammans plundrat chauffören.

Därefter började den besvärlige Poukka att spela sinnessjuk. Redan den 30 januari kunde en medfånge på Långholmen berätta att han bara simulerade. Detta för att kunna bli flyttad till sinnessjukhus. Därifrån skulle han lättare kunna rymma.

Den 8 maj 1926 föll domarna. Poukka kom att dömas för dråp till livstids straffarbete. Viljander friades från mordet men fick 2½ års straffarbete för fickstölder.

År 1939 blev Poukkas namn åter igen aktuellt. Fru Else Kleen utgav då hans bok “Gröna ön”. Hon påtog sig ansvaret för boken och blev både åtalad och dömd för ärekränkning.

Chaufför Svensson kan ha skjutits mellan kl. 23.00-24.00, så datumet för mordet sätts till den 23 september.

Positionsangivelsen är för Nacka kvarn.

Nyhets- och bildlänk:

http://www.angelfire.com/sd2/sodermalm/langholmen/stockholmsliv.html

 

 

Leave a Reply