En 16 årig yngling hittades död tidigt på söndag morgon den 27 februari 1927.
Han hittades i stallgången i ladugården på Edsala gård i dåvarande Kärnbo socken utanför Mariefred. Intill honom låg ett gevär. Ett skott hade gått in i hans huvud. Den som upptäckte ynglingen var hans 54 årige fosterfar.
Läkaren som utförde obduktionen menade att det tydde på mord – inte självmord. Han meddelade fjärdingsmannen sin uppfattning. Märkligt nog lät denne inte saken gå vidare. Fostersonen hade själv skjutit sig. Troligtvis genom ett vådaskott.
Livet gick vidare. Styvfadern och modern fick ut en livförsäkring på 2000 kr.
Ortsbefolkningen kunde emellertid inte få den tragiska händelsen ur tankarna. Dessutom hade föräldrarna börjat uppträda egendomligt. Ortsbefolkningens misstankar hamnade sedermera hos polisen. Dessa misstankar var så pass starka att landsfiskalen var tvungen ta itu med saken.
Ca ett år efter upptäkten blev fosterfadern/ladugårdskarlen anhållen. Den anhållne mannen var en hårdfjällad figur. Han hade också en ful meritlista. Han hade tidigare varit straffad för otukt med minderåriga, förfalskning, bedrägeri och mordbrand.
Den anhållne nekade till en början. Kulan i ynglingens huvud hade gått in i bakhuvudet och ut genom ena tinningen. Ett vådaskott var helt enkelt omöjligt.
Fredagen den 6 juli 1928 kom hela bekännelsen, den slutliga och riktiga. Mannen hade ett par tre dagar innan den 27 februari 1927 beslutat att döda fostersonen. Vid 05-00-tiden denna dag sprang han fram till 16 åringen och sköt honom i bakhuvudet i fodergången i ladugården.
Även hustrun/modern var också inblandad. Hon var en person av sällsynt hård natur. Hon medgav att hon flera gånger försökt att förgifta sin egen son med arsenik. Till mordet på sonen i ladugården nekade hon till att hon hade haft något att göra med. Hon anhölls efter mannen. Hon tog senare tillbaka bekännelsen att hon hade försökt förgifta sonen.
Kvinnan fortsatte sitt nekande. Hennes make försökte att få henne att erkänna men hon var ståndaktig i att förneka allt.
I mars 1929 föll domen. Mannen fick livstids straffarbete, medan hustrun frikändes. Domen kom även att fastställas i hovrätten.
Först 1943 blev han benådad och frigiven.
Huvudorsaken till mordet på fostersonen/sonen var makarnas dåliga ekonomi.
Positionsangivelsen är för Edsala.