Svartsjukemord på rival, Fyrås, 1941.

På ålderdomshemmet i Närtuna, i närheten av Sigtuna, arbetade en ca 32 årig jämtländska som föreståndarinna. Ett av hennes problem var att hitta en man som ville gifta sig med henne.

Hon hade i Tåsjö, söder om Dorotea, äntligen fått tag på en lämplig äkta man 1940. Vid förfrågan om ett giftermål från hennes sida att han inte svarat vare sig ja eller nej på det.

En vårkväll 1941 fick den 32 åriga föreståndarinnan ett brev från hennes älskade i Tåsjö. Detta var ett så kallat “slutbrev”. Det fanns en annan kvinna i hans liv. De hade hållit ihop i hela åtta år. Föreståndarinnan ursinne bara växte. I timmar öste hon förbannelser över “den otrogne”.

Hon sökte en ny plats som föreståndarinna på ett ålderdomshem. Helst en ordinarie sådan och då helst i just Tåsjö. För att kunna få en sådan befattning hade hon på eget bevåg diktat ihop flera betyg.

Hennes moral och rättrådighet uppvisade många defekter som tidigare lett till konflikter med rättvisan. Som flicka var hon uppstudsig och mycket svåruppfostrad. Dessutom led hon av kleptomani.

Hennes ivriga sökande efter en lämplig arbetsplats slog slint. Därför begärde hon tjänstledigt från Närtuna som hon slog ihop med sin semester.

Hon och hennes f.d. fästman kom att träffas igen. Till en början var han mycket kylig och obeveklig men detta kom att förändras. Han blev osäker och gick omkring och grubblade. Lyckan för hennes del var fullständig.

Söndagen den 29 juni 1941 ansåg han att han hade varit osäker och velig emot henne. Han ville återigen bryta med henne för han hade redan en fästmö som han älskade.

Hon ville då veta var denna bodde och vad hon hette. Han berättade då att hon bodde i Fyrås, utanför Hammerdal. De hade träffats redan 1933. Han berättade också att hon hette Ingeborg Westholm men kallades för “Bojan”.

Föreståndarinnan och hennes f.d. fästman från Tåsjö kom att skiljas som ovänner.

Måndagen den 30 juni packade hon ihop sina pinaler och cyklade sedan iväg. Hon skulle hälsa på den andra kvinna i Fyrås.

Färden gick via Hoting och Stornäset till Lövberga vid Håsjöns sydspets. Där drack hon en kopp kaffe. Därefter fortsatte hon med gott mod mot Ströms socken. Här stannade hon hos bekanta några timmar innan hon fortsatte sitt cyklande. Nästa stopp var Ulriksfors där hon skulle övernatta hos en väninna.

På tisdag morgon den 1 juli fortsatte hon med rälsbussen de tre milen till Sikås, några kilometer nordväst om Hammerdal. Cykeln hade hon polleterat och fortsatte sedan trampande genom Hammerdal och därefter söderut mot Fyrås.

Kl. var ungefär 11.00 den 1 juli då hon steg av sin cykel i Fyrås. Hon började omedelbart att söka efter “den andra”.

På den gård där fröken Westholm bodde fanns hon inte. Hon befann sig hos en av sina bröder i Fyrås. Han och hans hustru hade precis fått en liten flicka, så hon var där några veckor för att hjälpa dem.

Den 25 åriga Ingeborg Oscaria Westholm hade ingen som helst aning om detta långväga besök som knackade på dörren när hon höll på med att värma tvättvatten åt sin lilla brorsdotter.

Fröken Westholm kände sig litet förvirrad över detta något märkliga besök. Vad ville människan? Hon kunde väl säga med detsamma vad hon ville? Nej det långväga besöket ville tala med henne ensam.

När fröken Westholm till sist fick tid över, så bestämdes det att kvinnorna skulle åka och bada. Grenåssjön låg inte så långt bort.

De båda kvinnorna cyklade mot Ede. Vid ett vägskäl utanför Fyrås stannade de. Nu till sist förde 32 åringen in samtalet mera rakt på sak. Hon försökte att få henne att lämna sin fästman.

Detta vägrade fröken Westholm. med orden “Det tänker jag inte alls. Vi har varit tillsammans i åtta år och vi skall gifta oss”. Fröken Westholm gjorde därmed en ansats att resa sig.

Därefter kom det att bli en kamp på liv och död. Den 32 åriga föreståndarinnan grep tag i en näve grus och kastade det rakt i ansiktet på sin rival. Hon blev alldeles förblindad men svarade med att göra på samma sätt. Båda kvinnorna sprang upp. Fröken Westholm var den snabbaste och fick ett lätt övertag. De började att klösa varandra i håret.

Den 25 åriga kvinnan förstod faran och att det gällde allvar. Motstånderskan var alldeles likblek i ansiktet och skrek hysteriskt. Hon verkade rubbad.

Under deras vilda brottning föll de båda till marken med föreståndarinnan överst. Hon slet sönder den andras klänning, rev hennes bröst blodiga och skrapade sönder hennes armar. Hon slogs för att döda.

Plötsligt fick hon se den svarta snodden till den 25 åriga kvinnans badrock och med denna ströp hon henne. Den fruktansvärda kampen hade gått fort.

Denna strid mellan två älskande kvinnor är ett “crime passionel”. I till exempel Frankrike är detta inte alls ovanligt. Det förkom olyckliga omständigheter att det hela utvecklade sig till ett sådant, bland annat på grund av gengastidens reducerade biltrafik.

Några minuter efter att mörderskan hade gömt undan kroppen cyklade hon iväg mot Hammerdal.

Mordet kom att upptäckas bara någon timme senare av två kvinnor Håxås, mor och dotter. De var ute i skogen och skar kvastris. Den 15 åriga dottern drog sin några månader gamle bror i en barnvagn.

Vid 18.00-tiden den 1 juli fick man till sist tag i landfiskalen i Hammerdal.

Den efterspanade kvinnan greps i Stornäset redan kl. 21.00 den 1 juli.

Trots att ett femtontal personer kände igen henne som “den cyklande kvinnan” framhärdade hon sitt nekande.

Häradsrätten meddelade sin dom i hennes frånvaro den 13 november 1941. Hon ansågs skyldig till dråp men straffriförklarades. Hennes förskingring på Närtuna ålderdomshem och betygsförfalskningar togs inte upp.

Ingen av parterna överklagade domen.

Efter några år utskrevs hon från sjukhuset. Hon kom sedan att arbeta som hushållerska.

 

 

One Reply to “Svartsjukemord på rival, Fyrås, 1941.”

Leave a Reply