Den 42 årige tvåbarnspappan och socialinspektören Hans Olsson kom att mördas strax efter kl. 11.oo onsdagen den 23 januari 1974.
Detta kom att ske i Öja kvarn, i ett då glest bebyggt område några kilometer utanför Flen.
Han är där och vilar upp sig några dagar från sitt stressiga arbete. Huset som han bebor tillhör en barndomskamrat till honom och dennes familj. För tillfället är 42 åringen ensam i huset. Han har kl. 10.45 återkommit efter en skridskotur på Kvarnån.
Efter att ha ringt ett samtal till hustrun i Huddinge skall han åka hem till sin familj. Detta samtal gör kl. 11.00.
Vid 18.30-tiden denna onsdag kom hustrun i familjen hem. På långt håll såg hon att det lyste i gästens rum på övervåningen. När hon gick in i köket såg hon att hans ytterkläder och skridskor fanns kvar.
Hon tände då ljuset för att gå uppför trappan. Det var då hon upptäckte kroppen.
Han låg utsträckt över tröskeln, badande i blod. Hon stod för ett ögonblick alldeles stilla och såg sig omkring. Det fanns inga tecken på strid i rummet. Det enda ovanliga var att telefonen låg kastad i gungstolen. Därefter larmade hon polisen i Flen.
På kvällen ringde det flera gånger hem till familjen, bl.a. en kamrat till sonen i huset. Han undrade om han fick komma och hälsa på. Hon svarade att han fick komma en annan kväll.
Ingenting var stulet förutom ett hagelgevär och ett kulgevär. Ammunitionen förvarades på ett separat ställe. Båda dessa gevär hade använts mot Olsson.
Efter några dagar kom maken i huset med ett uppslag. Han berättade att hans son brukade få besök av en 14 årig kamrat. Den pojken hade haft en del problem. Denne kamrat var samme person som hade ringt på kvällen hem till familjen morddagen.
14 åringens far hade märkt hur förändrad sonen hade varit under det senaste dygnet. Sonen antydde för fadern att han visste vad som hade hänt på den ensligt belägna gården. Fadern ringde då till polisen i Katrineholm och bad dem komma hem till hans familj.
14 åringen erkände då att han hade varit tillsammans med en några år äldre flicka som han kände på gården. Ungdomarna hade tagit sig in i huset för att stjäla en stereoanläggning. Precis då hade Olsson kommit hem från sin skridskotur. I panik sköt de honom. Till en början skyllde han på flickan att det var hon som hade skjutit.
Den misstänkte pojken kunde berätta att de båda saknade gevären fanns gömda under en stor sten i skogen, där de också kom att hittas.
Ungdomarnas berättelser gick först isär men snart kom det slutgiltiga erkännandet. Pojken hade avlossat alla tre skotten. Flickan hade stått vid sidan om utan att ta aktiv del i mordet.
Den 16 åriga flickan ställdes inte till ansvar. Det ansågs klarlagt att hon inte tagit aktiv del i dödsskjutningen. Efter att hon hade suttit anhållen ett par dagar flyttades hon till ett flickhem i Stockholmstrakten.
Den unge gärningsmannen kunde varken anhållas eller häktas på grund av sin låga ålder. Han överlämnades till den lokala barnavårdsnämnden och redan ett par timmar efter sitt erkännande placerades han på en barnpsykiatrisk klinik.
Positionsangivelsen är för Flen.
Nyhets- och bildlänk:
https://www.flashback.org/t971652