77 årige gårdfarihandlaren Johan Karlsson kom att bli rånmördad någon gång under eftermiddagen/kvällen den 26 augusti 1931.
Detta kom att ske i skogen tre kilometer väster om Älmhult mot Delary. Mordvapnen hade varit en sten och en kniv.
Johan Karlsson hette egentligen Nils Johan Svensson. Ute i bygderna hette han emellertid Johan Karlsson och kallades för “Mormonen”. Han var kyrkskriven i Markaryd. Han hade varit misstänkt för rånmordet på Anna Lang i Grimslöv 1925.
Karlssons kropp hittades den 7 september. Den döde hade ett stort krossår i hjässan och flera knivsår i halsen. En blodig sten på några kilo hittades alldeles intill. Hans glasögon hittades i närheten av mordplatsen. Sista gången han sågs i livet var den 26 augusti i Älmhult. Alltså tolv dygn före upptäckten av hans lemlästade kropp.
Motivet för mordet var rån. På mordplatsen låg Karlsson varulager utspritt över marken. Askar och förpackningar hade öppnats och noga genomsökts. Gärningsmannen hade omsorgsfullt gått igenom offrets rock och byxor i sitt letande efter pengar. Karlsson sydde ofta in pengar i sina kläder.
Vid sidan om teorin om ett rånmord fanns det ytterligare en. Var det tänkbart att den gamle gårdfarihandlaren visste vem som hade mördat Anna Lang i Grimslöv sex år tidigare?
Tio dagar efter upptäckten förhörde man en slaktare i Delary. Han berättade att den 26 augusti hade han haft besök av “Kniva-Kalle” som skulle slipa slaktarens rakkniv. “Kniva-Kalle” hade också sålt en slaktarkniv som han fick 75 öre för.
Utredarna kunde sedermera konstatera att denna slaktarkniv var mordvapnet.
Vem var då “Kniva-Kalle”? Han var en 53 årig lösdrivare vid namn Karl Persson-Hård. Han var en stigarnas son som levde på bettleri och sitt ambulerande skärsliperi som med cirka ett års mellanrum dök upp i Älmhult. Nätterna sov han i det fria.
Ingen hade något gott att säga om honom. Hans uppträdande var dolskt och tjurskalligt. Flera gånger hade han straffats för stölder.
Det kunde konstateras via straffregistren att han var född i Förslövs socken i Skåne men att han under de senaste femton åren hade varit obefintlig. Hans mor hade dött när han endast var tre år. Den enda släkting han hade kvar i livet var en syster i Amerika.
Den 30 september blev “Kniva-Kalle” fast. Detta skedde i närheten av kyrkan i Tönnersjö, sydöst om Halmstad. Innan åkturen in till Halmstad bad den misstänkte att få uppsöka ett utedass bakom Tönnersjö gård vilket han fick.
Under förhöret i Halmstad medgav han sitt riktiga namn. Däremot nekade han till mordet på Johan Karlsson.
Bonden på Tönnersjö gård hade hittat tre stycken nycklar där. Dessa hamnade nu hos landsfiskalen. Utredarna misstänkte att “Kniva-Kalle” hade gömt undan de tre nycklarna eftersom dessa hade tillhört Karlsson. Mycket riktigt så var fallet. Han hade sparat dessa för att ev. hitta “Mormonens” skattgömmor. Detta var en dumhet från Persson-Hårds sida.
Bland annat kände en nattvakt på ett ålderdomshem i trakterna av Oskarshamn igen den ena nyckeln. Denna hade “Mormonen” visat honom flera gånger.
Nästa dag, söndagen den 10 oktober, stod man inför lösningen. Mördaren erkände då mordet på Johan “Mormonen” Karlsson. Under förhören kröp det fram att de båda männen hade känt varandra länge.
Efter att ha blivit pressad ang. mordet i Grimslöv återtog han plötsligt bekännelsen om Älmhultsmordet.
Vid rannsakningarna inför Allebo häradsrätt i Alvesta kom den åtalades försvarsadvokat med det sensationella meddelandet, att den häktade för honom erkänt mordet i Grimslöv! Han hade i detalj berättat hur han hade gått tillväga.
Den 30 mars 1932 kom häradsrättens utslag. Då hade Persson-Hård även tagit tillbaka sitt erkände ang. det första mordet.
Nu dömdes han mot sitt nekande till livstids straffarbete enbart för Älmhultsmordet.
När han väl hade överförts till Långholmen erkände han ånyo Grimslövsmordet. Denna gång i en sådan form att man anser att gåtan därmed är löst.
Persson-Hård begärde flera gånger nåd men fick alltid avslag. Inte så konstigt med tanke på de “julhälsningar” han smugglade ut varje år till landsfiskal Kirsten. Dessa kunde ungefär lyda så här: “Nu kommer jag snart ut härifrån och det första jag skall göra är att skära halsen av landsfiskalen.”
Efter tio år på Långholmen företedde han allt tydligare tecken på psykisk abnormitet. Han hade andesyner, gick omkring och småskrattade för sig själv och samlade bl.a. lumpor i sin cell. Han led även svårt av tuberkulos.
I mars 1941 överfördes han till sinnessjukavdelningen på kronohäktet i Jönköping. Ett år senare bröt hans sinnessjukdom ut på allvar. Han benådades därför den 21 oktober 1942 och överfördes till S:t Lars sjukhus i Lund.
Han avled där i en ålder av 67 år den 8 juli 1945.
Positionsangivelsen är för Älmhult.
Nyhets- och bildlänk:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4161&artikel=4585307